Är den männskliga rätten till intigretit och privatliv så stor att vi är beredda att låta våra nära och kära köra sig själva i botten bara för att vi inte vill tränga oss på?
När har vi rätt som medmänniskor att gå in och säga till att stoppa vad som pågår, och hur mycket ska vi som medmänniskor vara bereda att offra för att hjälpa någon annan?
Jag kanske funderar alldeles för mycket på sådant härnt men jag undrar, var går gränsen mellan att faktiskt bara hjälpa och att offra sig själv?
Hur långt tycker ni att man ska vara beredd att gå för att hjälpa en annan människa?
Jag har också funderat över kaos i ungdomars liv, när blir scard for life något som får dig att växa som människa och när gör det dig inbunden?
Har föräldrar rätt att kränka sina barn sintiritet genom att tillexempel gå igenom enns rum? Och att gå igenom ens barns rum av krärlek, är detta att svika ett barns förtroende elller att hjälpa barnet?
0 kommentar(er)
