Linn, du skulle ha tckt det var väder i sthlm idag. Kanske tillochmed storm... Jag saknar dig så galet mycket, och idag satte jag på placebo. Jag fick alla demdär sandras kök och hålimagen känslorna i form av minnen som rusar genom minnet. Ett bildspel av skratt, gråt, saknad, avsky och lättnad.
Jag tänker på dig ofta, jag tänker faktiskt på dig och din son minst en gång varje dag. Det finns så mycket som påminner om dig och din frånvaro. Mitt liv är lite tråkigare, gråare och tradigt utan dig. Du är som en stjärna, jag såg dig tydligt i dalarna och i småland... Men här i sthlm har dem för mycket gatlycktor, stjärnhimmlen lixom fördunklas och jag glömmer nästan bort att sakna ibland.
Kommer du ihåg när du gav mig Zwan skivan, vi kände knappt varandra och det är så galet många år sen. Men du såg mig. Jag kommer aldrig glömma när vi lyssnade på denhär låten i Sandras kök. Efter att jag vart på deras konsert!
Hör av dig snart, jag ringer ibland men jag förstår att du inte har tid och ingen ork när du inte svarar. Men om du får tid lust och ork ring. För du är saknad och det uppskattas mer än du kan förstå... Jag har ju tagit ledigt en vecka från jobb för att komma, men om du inte kan då så måste du säga till!
Massa kärlek till dig min starka och vackra vän!
Puzz** F
1 kommentar(er)
