Jag vet inte, igår när jag gick hem från Linn efter en lång dag med både jobb, Disney arrangemang, skratt och gråt... Trodde jag äntligen att jag fattat!
Ja alltså denhär upprymda lyckliga känslan som alla känner efter nyår, när dem pratar om något nytt. Jag kände mig helt förnyad och lycklig, med andra ord inte som en gammal sunkig disktrasa som vägrar torka... Utan snarare som om någon tagit sig ann mig lite, kokat mig och vridit ur innan jag hängdes på tork.
Men sen vaknade jag i morse, solen sken och jag såg att bussen har börjat gå från fagott igen. Och jag kände mig förfärlig. Jag tror att den man närmast kan likna mig med just nu är Marvin, och han är endå bara en prototyp med G.P.P!
Näe dags att rycka upp sig kanske? Jag går till linn och kökar plättar nu jag!
1 kommentar(er)
