Sitter idag på finansinspektionen. Det är helt ok, lite kallt i huset bara.
Jag sitter också och filosoferar lite gran på människor, våra känslor och vad det kan tänkas vara som framkallar en viss känsla.
Jag har ett stort problem nämligen, jag vet dessutom att jag inte är ensam om det.
Jag kan sitta i ett rum fullt med "bekanta" och ändå känna mig ensammast/tråkigast i världen. Jag har funderat på vad detta kan bero på...
Till viss del tror jag att detta har med självkänsla att göra. Om du inte känner dig tillfredställd i dig själv söker du konstant något att fylla upp tomrummet med.
Jag kommer så tydligt ihåg ett exempel när jag precis kommit hem från Sydafrika. Det var till och med samma dag, jag hade vart 4 dagar i London dessutom och sett The Killers innan jag kom hem. I alla fall så tog det mig 3h innan jag nervöst satt och stampade med foten och undrade vad som skulle komma här näst. Jag hade tråkigt!
Det jag vill lyfta fram med detta exempel handlar nog inte lika mycket om självkänsla som mina enorma problem med att bara ta det lugnt. Jag har alltid något på gång, en resa, ett jobb, en fritidsaktivitet eller en enkel fika... saken är den att det alltid är något.
Sedan går jag runt och tar förgivet att människor ser mig som en stillasittande tyst och tråkig människa. Frågan är bara varför. För i mitt fall handlar det inte allt för mycket om min självkänsla.
Någonstans tror jag dock att detta handlar mer om sättet jag lever. Jag är alldeles för upptagen för att stanna upp, andas och bara stillsamt ta in min omgivning. Jag har för bråttom för hinna se det där som andra tycks se, den glada spralliga tjejen som är omtänksam och alltid har något på g. Det känns nästan lite obehagligt. Hur kan man ha för mycket att göra för att ha tid med sig själv...
Jaja, i kväll ska jag fika med Karin och sedan får jag väll lov att sätta mig ner och filosofera lite, hålla tummarna för att jag inte ska ut å gå i sömnen i min loftsäng med då. :P hahaha
Puzz** / F
0 kommentar(er)
