Jag har kännt min vän, en av mina bästa vänner Christoffer sen jag var 9. Vi har alltid gjort vad vi själva velat och get fan ivad resten tycker. Vi gör fortfarande allt detdär, men på olika bekostnad.
Jag kan tänka tillbaka på en tid av låg mellan och högstadie av mobbing, gymnasie med bottenlöst festande och en ganska lång väg mot att sakta men säkert finna mig själv men emellanåt känna mig jävligt förvirrad, och någonstans är jag glad att allt jag gjort har slutat på det sätt som det gjort.
Idag är jag nöjd med vad jag har åstakommit och vart jag är, och idag när Krille (som för er som inte vet är min vän sedan 13 år men också Starcube bögen) la upp lite spexig reklam för mig på sin bdb ochjag plötsligt får närmare hundra besökare på 3h på min blogg är jag glad att det är han som står där dagligen i rampljuset och inte jag. Jag skulle aldrig klara av det, bara efter några timmar känner jag åter pressen från min skoltid att jag åter måste leva upp till något jag inte är, jag är sååå tacksam för min anonymitet.
Det tog ca 5min sen fick jag höra att jag var en uppmärkelsesökande sthlmare som lever på hans stjärnglans... i mina ögon glänser han inte, han är inte bara en slagpåse med läppglans. Han är min vän, och jag är så otroligt tacksam att vi kännt varandra så länge som vi har, annars hade jag inte haft honnom på det sättet som ni andra inte har, och som vissa av er önskade att ni hade. Det jag har så otroligt svårt att förstå är vad som får er att tro att ni har rätt att tränga in i hans privatliv och gotta er, lägga en komentar och sen säga att han ber om det!?
Jag och krille dricker te ihop, vi har bakis dagar tillsammans när vi både ser ut och luktar skunk och skrattar åt saker som värsta bakis fisen. Jag kan inte se honnom som ni gör. Det går inte, jag har försökt men det enda jag ser är en kille med lite mer uppmärksamhet än alla ni andra som han inte egentligen bett om. Det enda han egentligen har bett om är bara att få vara sig själv!
Jag tänker på iförr går när ett gäng invandrar pojkar som förföjlt honnom och sparkat på honnom kände igen mig vid tunelbanan där han bor och började följa efter mig hem till honnom. Klart jag blir rädd, jag vill inte hana i skit, men han är min vän FATTA ATT HAN ÄR EN MÄNNISKA HAN MED! Precis som du och jag.
Vi skulle gå ut i morgon men har inte bestämt oss till 100% än, kanske ligger vi bara hemma i hanns mormors lgh där han bor och kollar nån b:ig 80tals skräckis och gottar oss i salta kex. Helt enkelt gör något av allt detdär vi gör bäst... jag önskar bara att nu kunde se det jag ser, ni skulle fortfarande fashineras. Christoffer är en underbar vän och människa som jag älskar att hata och hatar att älska. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.
Det ända jag undrar är vad som kommer hända den dagen ni innser att det kanske e dags för er att skaffa er lika mycket självförtroende själva och innse att ni kan va han, om inte i strålkastarljuset endå va han. För någgonstans är det mest speciella med honnom att han är sig själv han tror på sig själv och han är stark.
Always in my <3 you me and sätra krogen. Massa puss och godnatt på dig... din vän LillFrida
ps kolla in hanns blogg www.metrobloggen.se/starcube // F
2 kommentar(er)
