Att visa känslor e något jag uppskattar hos andra, de skrämmer mig inte oavsett om dom e glada eller ledsna, stora eller små, jag tycker det är vackert...! Men kvällar som i kväll blir jag inte vän med mina egna känslor, dom får mig att känna mig sårbar
naken och ensam, en klok människa sa att jag behöver sitta med ångesten bredvid mig lära mig leva livet med den vid min sida, det gör den mindre. Men kvällar som denna är det orkan innuti.
Du vet när man står i skogen å de e tyst stilla, på 2 sekunder kan plötsligt världen bli ett kaos, de virvlar snö, de blåser en kall vind de skakar i marken och mullrar från alla håll runt en på samma gång, min vän sa att jag skulle stanna där,
de blåser förbi, och efter stormen kommer lugnet... Kvällar som denna känns det som skitsnack, allting i mig går sönder på samma gång och jag kan inte ens se vart bitarna tar vägen för jag har ögonen fulla med snö, å även om jag hittade en bit så
har händerna blivit för kalla så jag skulle inte kunna få fatt om den.
Kaos
De e min ångest, den jag måste bli vän med, måste hitta orken att härda ut. I morgon e jag starkare igen!
0 kommentar(er)
